Anders Eka hade tänkt doktorera i arbetsrätt – men notarietjänstgöringen fick honom på andra tankar.
Via departement, Justitiekanslern, hovrätt och tingsrätt tog han sig till Högsta domstolen, där han nu varit ordförande och chef i nära sju år.
I Vittnesmålet berättar Anders Eka om varför han trivs så bra i domstol, och hur det var att börja döma i den tidiga karriären.
– Det är klart att man funderade en del på det, vem är jag som har den här rollen, kommer jag klara av den?

Anders Eka har varit en slags rättens tjänare i hela sitt yrkesliv.

Han har arbetat på justitiedepartementet, hos Justitiekanslern och på flera olika domstolar.

År 2013 lämnade han lagmanstjänsten vid Stockholms tingsrätt för att bli justitieråd i Högsta domstolen. Fyra år senare blev han domstolens ordförande.

– Jag kan inte säga att jag hade en plan från början att bli justitieråd. Däremot hade jag nog ganska tidigt en plan ganska tidigt att jag skulle vilja bli domare.

– Saker utvecklar sig med tiden och vid något skede kanske man inser att möjligen skulle jag kunna vara ett intressant namn för Högsta domstolen. Men det är inte så att jag har haft någon plan, det har jag inte.

Anders Eka tror nämligen att risken att bli besviken är stor om man är allt för snäv i sin karriärplanering.

– Jag tror att man ska vara väldigt öppen och ta olika chanser som ges. Om man inte är det och har ett specifikt mål för sin karriär är risken väldigt stor att man blir besviken.

Auktoriteten sitter i stolen
Även om ordförandestolen nu är en van plats för Anders Eka så berättar han i Vittnesmålet hur han i början av karriären kunde reflektera över domarrollen, och hur han skulle bära upp den.

– Det är klart att man funderade en del på det, vem är jag som har den här rollen, kommer jag klara av den?

– Men när man väl förbereder sig, man sätter sig i en viss roll så blir det ganska naturligt, man tar liksom på sig en keps som följer med den här funktionen och rollen.

– Mycket av auktoriteten följer nog av att man sitter där, det ska man ju vara medveten om. Men man måste förvalta den.

Lyssna på hela intervjun med Anders Eka här:

Artikel från Dagens Juridik